STREETDANCE/Hiphop

Streetdance är ett samlingsbegrepp som ursprungligen innefattar all dans som uppstått på gator och klubbar, där t ex hiphopdans ingår. Stilen är personlig och varierar mellan olika lärare beroende på deras bakgrund och influenser.

Hiphopdansen, liksom jazzdansen, har sina rötter i 1600-talets USA där afroamerikanska slavar använde dansen som uttrycksmedel med enbart sina kroppar som instrument. Dansen utvecklades med musiken och den nutida hiphopdansen började ta form runt 1960/1970-talet då breakdance uppkom på östkusten och locking, popping och boogaloo uppkom i söder. Dessa stilar samt de senare tillkommande krumping och wacking m.fl. kom att kallas för hiphop, ett samlingsnamn för flera dansstilar som uppkommit som en del av hiphopkulturen.

Dansen kunde uppstå spontant på gatan mellan två dansare eller två dansgrupper som tävlade ”battlade” om vem som var bäst. Det var ett kreativt sätt att hantera problematiken med rivalisering i segregerade områden i USA. De äldre, mer erfarna dansarna, lärde i utomhusmiljö upp de yngre som sedan även lade till sin individuella stil. Hiphopen blev tillgänglig på klubbar och man anpassade stilen till ny musik som R&B, rap (rhymes and poetry) och house. Skolade dansare utvecklade senare studiostilar där hiphopen flyttade in i danssalen och började tränas och utförs i en mer koreograferad form. Tack vad denna utveckling praktiseras idag hiphopen både på gatan och på dansskolor.

Man kategoriserar hiphopdansen i tre grupper efter tidsperioder;  old school (ca 1960-1980) där musiken var baserad på en DJ’s musik och beats, middle school (ca 1980-2000) med en ny mer lyrisk dans till bl.a. R&B och new school (2000-talet) med tydliga influenser av andra musik- och dansstilar och där studioformen av hiphopdansen är genomsyrande.

Samtliga hiphop-stilar är starkt kopplade till musiken, dess beat och rytm. Gemensamma kännetecken för stilarna är gunget, den framåtböjda hållningen, tyngden i stegen, dansarens personliga uttryck, isolationer av kroppsdelar, waves samt rörelsernas varierande dynamik och rytmik.

I dag är stilen utbredd i hela världen med en öppenhet för nya musik-och dansinfluenser som ständigt utvecklar och berikar hiphopkulturen. Hip hopen, menar många, förenar människor.


Lyrisk hiphop är en mjukare form av hiphop där dansaren uttrycker musikens text och känsla med inlevelse.

Feminine Vibe är kursen för dig som vill dansa hiphop med en sensuell och feminine touch. Övningarna och koreografierna fokuserar på att lyfta fram de feminina kroppsuttrycken inom olika hiphopstilar. Stilen kan ses i musikvideos med artister som Lady Gaga, Pussycat Dolls, m.fl.

Streetfunk är en blandning av flera funkrelaterade streetdance-stilar från gatan och från klubbar, som även innehåller influenser från jazzdansen. Stilen är rytmisk och ”groovig” och präglas mycket av den musik man dansar till, d.v.s. funk. Danskombinationerna är ofta teatraliska och glada i sitt uttryck.

.