Hiphop

Hiphopdansen, liksom jazzdansen, har sina rötter i 1600-talets USA där afroamerikanska slavar använde dansen som uttrycksmedel med enbart sina kroppar som instrument. Dansen utvecklades med musiken och den nutida hiphopdansen började ta form runt 1960/1970-talet då breakdance uppkom på östkusten och locking, popping och boogaloo uppkom i söder. Dessa stilar samt de senare tillkommande krumping och wacking m.fl. kom att kallas för hiphop, ett samlingsnamn för flera dansstilar som uppkommit som en del av hiphopkulturen.

Dansen kunde uppstå spontant på gatan mellan två dansare eller två dansgrupper som tävlade ”battlade” om vem som var bäst. Det var ett kreativt sätt att hantera problematiken med rivalisering i segregerade områden i USA. De äldre, mer erfarna dansarna, lärde i utomhusmiljö upp de yngre som sedan även lade till sin individuella stil. Hiphopen blev tillgänglig på klubbar och man anpassade stilen till ny musik som R&B, rap (rhymes and poetry) och house. Skolade dansare utvecklade senare studiostilar där hiphopen flyttade in i danssalen och började tränas och utförs i en mer koreograferad form. Tack vad denna utveckling praktiseras idag hiphopen både på gatan och på dansskolor.

Man kategoriserar hiphopdansen i tre grupper efter tidsperioder;  old school (ca 1960-1980) där musiken var baserad på en DJ’s musik och beats, middle school (ca 1980-2000) med en ny mer lyrisk dans till bl.a. R&B och new school (2000-talet) med tydliga influenser av andra musik- och dansstilar och där studioformen av hiphopdansen är genomsyrande.

Samtliga hiphop-stilar är starkt kopplade till musiken, dess beat och rytm. Gemensamma kännetecken för stilarna är gunget, den framåtböjda hållningen, tyngden i stegen, dansarens personliga uttryck, isolationer av kroppsdelar, waves samt rörelsernas varierande dynamik och rytmik.

I dag är stilen utbredd i hela världen med en öppenhet för nya musik-och dansinfluenser som ständigt utvecklar och berikar hiphopkulturen. Hip hopen, menar många, förenar människor.

Streetdance används som ett bredare samlingsbegrepp som ursprungligen innefattar all dans som uppstått på gator och klubbar, där hiphopdans ingår. Stilen är personlig och varierar mellan olika lärare beroende på deras bakgrund och influenser.

Stilar inom hiphop/streetdance som finns i vårat utbud

Lyrisk hiphop är en mjukare form av hiphop där dansaren uttrycker musikens text och känsla med inlevelse.

Streetfunk är en blandning av flera funkrelaterade streetdance-stilar från gatan och från klubbar, som även innehåller influenser från jazzdansen. Stilen är rytmisk och ”groovig” och präglas mycket av den musik man dansar till, d.v.s. funk. Danskombinationerna är ofta teatraliska och glada i sitt uttryck.

Pop N Loc
Locking är en funk-stil som skapades i slutet av 1960 talet av Don Campbellock. Man dansar till funky och mycket groovy musik av bla James Brown, The emotions, Chuck Brown mfl. Dansen är väldigt lekfull, rytmiskt och energisk och handlar mycket om att uttrycka glädje och känsla. Ordet locking kommer ifrån att man ibland låser sig i positioner. Locking blev stort när dansgruppen "The lockers" fick dansa i tv-programmet "Soul Train". Gruppen bildades av Don Campbellock och Toni Basil år 1971.

Popping inspirerades av Locking. Popping/Boogaloo är en funk-stil som skapades av "Boogaloo Sam" när han såg soul train på TV. Boogaloo Sam lärde den här stilen till sin lillebror "Popin Pete"  och tillsammans skapade dem gruppen "The Electric Boogaloo". Tillsammans åkte de runt och uppträdde på talangshower och olika scener och inspirerade andra. 

Man dansar även här till funk musik och även G-Funk eller elektroniska beats. Dansen går ut på att man spänner och slappnar av kroppsdelar för att skapa en "POP".

.